En läkare kom in.
Men det var inte onkologen som hade behandlat Daniel.
Läkaren tittade sig noga omkring i rummet innan han stängde dörren bakom sig.
Daniel satte sig genast upp.
Och det som hände sedan fick min mage att vrida sig.
Daniel log.
Inte det svaga, utmattade leendet han hade gett mig hela veckan.
Det här leendet såg helt annorlunda ut.
Avslappnad.
Nästan lättad.
Läkaren gick fram till sängen och räckte Daniel en mapp.
Palal e pherdo paśa vaś o xabe, mangas tumen te źan k-i aver rig vaj te putaren o butòn (>) thaj na bistren te SHARE-en len tumare Facebook-esqe amalenθar.
